I ett blandat väder med regnskurar till och från hade ett 30-tal personer mött upp till denna vandring kring Rösebo.
Innan vandringen startade fick vi en beskrivning av vad som väntade oss på vår vandring, vilka platser vi skulle komma att passera m.m.

Första stoppet på vår vandring var gården som ägdes av Oskar Andersson som bodde i sin Dalslandsstuga bygg 1850. När Oskar dog 1970 delades gården upp av lantbruksnämnden. I närheten ligger det nya hus som byggts på gården av Conny Andersson 1986, Ossi och Kerstin Raska 1977.

Ett sidospår i bygdevandringen var att i närheten fann vi en plats med mycket vinbärssnäckor. En av deltagarna, Magnus Hummerhjelm, har mycket kunskap om dessa ätbara snäckor. Magnus berättade om hur de åldersbestäms, processas innan tillagning m.m. Magnus tycker snäckor (den serveras vanligen under beteckningen sniglar) är delikatesser, i alla fall de man köper på burk. Magnus har själv tillagat och ätit en del självplockade men har inte lyckats få till smaken. Orsaken till skillnaden har han ännu inte klarat ut.
Ungefär där denna gård är belägen gick tidigare en väg som gick till Vänersborg. Det finns en beskrivning Nedskriven av bokhållarn Anders Andersson Binäs:

”En annan väg som flitigt användes av trafikanter från Valbo, då Vänersborg till synes hade större betydelse för detta härad ifråga om köpenskap än vad nu är förhållandet, utgick från V Bodane till sjön vid Grunsbo och på vars andra sida den mötte stora östra vintervägen, vilken den följde till östra sjön och sedan gick över denna i sydostlig riktning ut till stora landsvägen vid Röshult.

En stor vinterväg utgick i sydlig riktning från Rösebo utmed stranden vid Binäs, där den upptog den stora vintervägen, som utgick från Höghult i Valbo över Tronemossen och den lilla sjön Bäljen, där även trafikanter från Laxfisket och Trombäljen kommo till. Ett avstånd av endast 5,4 km. från sjön Hästefjorden. Från Binäs gick vintervägen ut över den s.k. ”Svartebukten” och därefter mellan Hjortön och Korpön och kom där nära Rotnäs strand, för att där efter komma förbi norra och södra ”Havden” och Sivikans stränder nå sjöns sydligaste spets vid Hällans vägskäl. Denna väg hade en mycket stor betydelse far virkestransporter, särskilt åren efter Vänersborgs brand 1834.

Den södra delen av socknen hade en 14 km läng isbrygga att färdas på från Hällen genom Derrenäs sund, antingen upp till Kärsrud eller närmare till Forsane utmark.”

Vi vandrade vidare i riktning mot sjön Hästefjorden.
Kerstin berättade om sköljestöt, pråm stad och rösen och fornminnen, allt detta som tidigare fanns utefter Hästefjordens strand.

Vi passerade också ”femstenaröset” i närheten av sjön Hästefjorden. Femstenaröse beskrivs enligt följande:
”Förr kunde man höra att någon befann sig inom ens ”rå och rör”. Då menade man att det befann sig inom den egna gränsen. Uttrycket ”rå” och ”rör” är en kvarleva från de medeltida landskapslagarna. Magnus Erikssons landslag från omkring 1350 föreskriver, att huvudtypen av råmärke skulle vara det s.k. femstena röret. I Nordisk Familjebok, år 1916 står att femstenaröret består av fem stenar, där fyra stenar ligger i fyrkant med en femte sten, den s.k. hjärtstenen i mitten. På hällen under ”hjärtstenen” skall rågångens väderstreck vara inhugget och rågångens riktning från femstenaröret skall utmärkas med en sten, s.k. utliggare, högst 20 fot därifrån”.
På vår vandring passerade vi ett av de stora rösen som finns i området. Röset på bilden är tidsatt till 1 500 till 500 år f.k. och har har en storlek av 1,8 m högt och 15-16 m i diameter.
På vandring tillbaks passerade vi Rösebo skola. Båten på bild, som används för lek av barnen i skolan, döptes av Ragnhild Hallsten till ”Ragnhild” för några år sedan.
Ragnhild berättade om Rösebo skolas historia. Skolan uppfördes 1882 och några år senare tillbyggdes lärarbostad. Skolan användes under en period parallellt även för ”andliga föredrag” och föreläsningar.

När vi återvänt till Rösebo-lokalen tog vi den kafferast som vi, p.g.a. det osäkra vädret, valt att vänta med tills vi återvänt till lokalen.