Bygdevandring i Laxfisket 2006-05-21

Föreningen Vår Bygd 1891 hade i söndags bygdevandring som började i Laxfisket. Gården ligger högt och vackert belägen med utsikt ned mot Bodaneälven. Namnet Laxfisket har diskuterats men att det förekommit laxfiske i älven är nog osannolikt. Lake är däremot en fisk som fortfarande finns i älven, kanske har namnet sitt ursprung från lake som med tiden blivit lax. Karl-Anders, Birgitta och Bengt berättade om gården Laxfisket.

Vandringen gick sedan förbi åkrar och den gamla nästan obefintliga stigen till Slåttsmyren. På kartan står Slottsmyren, men namnet kommer ju av slåtter på den myr som låg i anslutning till de byggnader som tidigare fanns här. I stugan med torvtak fanns ett enda rum med en öppen eldhärd och där stod en brandring med ben som sattes över elden vid matlagning. Här berättades om Olof Larsson ”Ola i Slåttsmyra” som var född 1847, han var den siste som bodde här. Hans hustru Stina Jansdotter som avlidit 1923, var syster till ”Tösera i Hagens” mor, som var födda i Ånimskog. Stina födde fyra barn varav tre dog i kikhosta, det fjärde barnet överlevde och fick namnet Johannes. På platsen finns idag endast en gräsbevuxen upphöjning i marken där stugan stått.

Det finns ett bjudningskort till Olas begravning den 24 maj 1931, där de inbjudna skulle samlas i sorgehuset klockan 3.30 på morgonen. Efter traktering skulle den döde ”läsas ut” av någon betrodd person, innan resan gick på dåliga vägar till Frändefors kyrka för gravsättning kl. 9.30.

Det var lummig grönska och riklig fågelsång när vi vandrade utefter den porlande bäcken till platsen där backstugan i Dalen legat. Idag finns inga tecken på att någon bott här men en stolpe med skylt visar platsen. Här bodde Märta-Lisa Larsdotter ”Marta i Dalen” med sina sex barn. Maken Jan Karlsson hade avlidit 1886 när sista barnet var fyra år. Man kan undra hur denna familj utan tillgång till mark och husdjur kunde klara sitt uppehälle. Vid tjugo års ålder, samma år som Jan dog, reste äldste sonen med sin farbror Johannes Karlsson till USA. Flera av syskonen emigrerade efter hand. Märta-Lisa och de två yngsta barnen var de sista som lämnade Dalen år 1896. I boken ”Emigranter från Vår Bygd” finns en fängslande berättelse ”Backstugefamiljen som reste till Amerika”. Denna berättelse lästes upp när vi stod på denna plats 120 år senare.

På hemvägen gick tankarna tillbaka till de människor som en gång i tiden tillbringat många arbetssamma år av sin levnad under mycket primitiva och enkla förhållanden. Kanske var de trots allt mer förnöjsamma än vi är idag.

Arne Hallsten