Sammanfattning av bygdedagen i Binäs söndagen 18 augusti 2024

Det var en något sval sommardag men inget regn så vädret passade nog de flesta.
Bedömningen är ca 70 personer kom och rörde sig runt bland de olika stationerna under bygdedagen.

Dagen inleddes med en friluftsgudstjänst som leddes av komminister Pär-Åke Henriksson.
Pär-Åke stod för musiken och Åsa Henriksson med sång. Medverkade gjorde också Marita Högberg som läste texter ur bibeln.

Efter gudstjänsten bidrog Per-Åke utanför programmet med profan musik på dragspel.

Det fanns ett flertal stationer med olika inriktningar att besöka.


– Tipspromenad. En klassisk tipspromenad i en 900 meter lång slinga. Göran Hallsten administrerade tipspromenaden.


– Miniloppis. Eva Marie Ason-Gillstedt presenterade delar av sitt stora utbud av loppisfynd.

– Tillverkning fågelholkar. Per Abrahamsson, Jägarförbundet, hjälpte barnen med holktillverkning. De holkar som skruvats ihop fick de med sig gratis.


– Från bi till honung. Jan Larsson visade och berättade om tillredning av honung och man fick smaka på honung direkt ur en bikaka.


– Köksväxter, tomater, gurka, chili. Annelie Abrahamsson svarar på frågor och sålde produkter ur egen trädgård.

 
– En av de tidsmässigt fasta punkterna var Brålanda Ukulelegrupp som underhöll med instrumental musik och sång.


– Den guidade visningen av Lars Krantz artrika och välskötta trädgård drog till sig många intresserade. Dahlior var en stor del av odlingen.


– Där fanns även en kafévagn med servering av kaffe, dricka, smörgåsar o bullar.

Som avslutning på bygdedagen var det utdelning av vinster för de bästa på poängpromenaden.

Det hade under dagen sålts lotter och det var nu dags dragning på det lotteriet.

—————————————————————————————————

Sammanfattning bussresa till Tidaholm och Hjo lördag 10 augusti 2024

Resan startade i svalt sommarväder med växlande molnighet. Under resan kom det en del kraftiga skurar men vi lyckades undvika att röra oss ute just då
47 personer var med på resan.

Första stopp var Falbygdens Ost i Falköping där förmiddagskaffe med smörgås väntade.
Efter kaffet kunde man handla i den närliggande butiken. Där fanns 300 sorters ostar att välja bland och där fanns även en delikatessavdelning med korvar, patéer och mycket annat.


Resan gick sedan vidare mot Tidaholm. I Tidaholms Kulturcentrum, där turistinformation och Tidaholms museum finns och som ligger på Vulcanön, möttes vi av guider vid Tidaholms museum som berättade om Tidaholms Bruk och framväxten av Tidaholm som industristad.

Målet för guidningen var det som en gång var Tidaholms Bruk. Tidaholms Bruk fick sina privilegier som järnbruk

1799. Bruket hade då ett eget vattendrivet valsverk där man utnyttjade vattenkraft från den närliggande ån Tidan och kom att bli starten på framväxten av industrin i Tidaholm.


År 1868 beslutade Hans Henric von Essen, en central figur i utvecklingen av Tidaholms Bruk, att anlägga tändsticksfabriken Vulcan på ön vid ån Tidan. Namnet Vulcan kom av att von Essen hade en häst med det namnet Vulcan.
Omkring 1900 var Vulcan världens största tändsticksfabrikant. Senare övertog Swedish Match anläggningen i Tidaholm och är nu världens modernaste tändsticksfabrik och finns i Tidaholm.


Det fanns flera verksamheter i lokalerna på Vulcan-ön bl. a. snickerifabrik och en verksamhet för grafisk design som hade sitt ursprung i design av etiketter på tändsticksaskar.

Där fanns tidigt en stor mekanisk verkstad som med åren kom att börja tillverka fordon i form av lastbilar och bussar. Vi visades den stora verkstadslokalen som innehåller många av de maskiner som användes under bruket aktiva tid.

Vi reste därefter vidare till Hjo för lunch i restaurant Elsas Kök. Restaurantens förberedelser inför den stora anstormningen av gäster var närmast att betraktas som spontana. Vi fastnade i ca en timmas inaktivitet i väntan på maten. Det som serverades bedömdes dock som bra även om det saknades sallad till maten och kaffe efter maten.

I Hjo åkte vi sedan till Kulturkvarteret Pedagogien som inrymmer bibliotek, utställningslokaler och lokaler för turistinformation.
Där finns en permanent utställning med produkter av Estrid Ericsson i regi av firma Svenskt Tenn.

En guide berättade om Estrid Ericsson som i sin barndom hade växt upp i Hjo men flyttade sedan vidare till Stockholm där hon som 30-åring startade sin karriär som tenndesigner. Estrid Ericsson startade med en liten summa pengar som hon hade ärvt efter sin far, tillsammans med tennkonstnären Nils Fougstedt, företaget Svenskt Tenn. Förutom tenn designades exklusiva möbler och textilier.
Estrid Ericsson levde 1894 till 1981
.

Något försenad startade vi hemresan och nästa och sista mål för vår resa var Café Nordstan i Grästorp.
Där väntade innehavarna tålmodigt på de försenade gästerna, caféet hölls normalt inte öppet så sent på lördagen. Vi serverades kaffe och biskvi som då blev avslutning på resan.
————————————————————————————————-

Sammanfattning av floravandring i Rösebo-viken 2024-06-15

I ett blåsigt och grått väder, med regnet hängande över oss, hade det anslutit 21 personer för att gå en vandring i omgivningarna kring Rösebo-viken.
Som tidigare år var vår guide Bo Eriksson.

I början av vår vandring till det tilltänkta område passerade vi en plats där det växer Svinrot, en fridlyst växt. Med hjälp av en maskinförare som grävde diken för Svevia blev platsen för växten, nu utblommad, markerad och han sparade plantorna för kommande generatiner.

Vi samlades vid Rösebo-lokalen och gick sedan till ett område som ligger strax söder om Rösebo-viken. Den åker vi gick till ligger något avskild från Rösebo-viken men ändå så nära att fågelliv och växtlighet präglas av närheten till öppet vatten.
Exempel på fåglar som tidigare observerats är uguärla, buskskvätta och tofsvipa.



Det område vi gick på har från början varit åker. Vi kan se på häradskartan från 1891 att det redan då var åker. På mitten av 1920-talet Byggde Albin Andersson en stuga på den mark vi besökte och bedrev ett litet jordbruk med någon ko. Stugan finns kvar och används som fritidshus.


Men genom åren har området fått växa fritt och det bedrevs inget aktivt skogsbruk och bara begränsat jordbruk, så utan att direkt underhålla området genom avverkning och plantering var området vildvuxet. Relativt nyligen har marken röjts upp och avverkats. Några av de träd som fälldes vid denna avverkning var över 100 år gamla.
En del av ytan var relativt vått och det präglade växtligheten.
Majbräken (ljusa), Träjon (mörka)

De kor av rasen Belted Galloway som nu går på våtmarken vid Rösebo-viken, och i närliggande skogsområde, kommer snart att släppas ut på det område vi besökte.
Kan bli föremål för studie i en kommande floravandring

Vi listar här de växter vi hittade på vår vandring.

Bergsyra

Blodrot

Ekbräken

Fingerört

Flikbjörnbär

Fyrkantig Johannesört

Gatkamomill

Grästjärnblomma

Grönstarr

Gökärt

Hundäxing

Hönsarv

Idegran

Kärringtand

Kärrtistel

Liten fetknopp

Luddtåtel

Majbräken

Prästkrage

Revfibbla

Rockentrav

Rödfibbla

Rölleka

Skogsklöver

Styvfibbla

Svartkämpe

Svinrot

Teveronika

Träjon

Vattenmåra

Vitklöver

Ängsfryle

Ängssyra

Planerade aktiviteter under hösten.

– Höstträff söndag 27 oktober

Vi återkommer allteftersom med mer information om de aktiviteter där vi gärna ser att medlemmar och andra intresserade deltar.
Följ oss!

————————————————————————————————————–

Sammanfattning av vandring i Rösebo och Skarbo 1 maj 2024

Till ett torrt och lagom varmt vandringsväder hade 33 personer mött upp.
Starten var vi Rösebo-lokalen.

Jan Larsson ledde vandringen och Ragnhild Hallsten läste undervägs om de platser och personer som hade anknytning till resp. ställe.

Redan vid starten fick vi information om Rösebo-lokalen som med frivilliga krafter byggdes 1991.


På andra sidan vägen finns en byggnad som under en period var missionshus. Rösebo missionsförening bildades 1930 och verksamheten pågick fram till 1980-talet. Den drivande kraften i missionsföreningen var Gunnar Strömberg, Stenerud.

Vi vandrade sedan vidare till Månselyckan. Namnet är troligen efter en tidigare torpare Anders Månsson. Genom åren har det bott flera olika familjer och Ragnhild fördes oss igenom en del av de livsöden som berör.

På platsen finns rester av husgrunder från byggnader som tillhört Månselyckan.

Vi såg även på en kanske 150 år gammal källare. Ett mästerligt byggnadsverk av en skicklig hantverkare och som stått emot vädrets makter i alla dessa år.


Vid kanten av, och utsikt över, Kopperudsmossen tog vi en kaffepaus i det behagliga vädret.


Vi gick sedan vidare över gränsen från Rösebo över till Skarbo och till gården Stenerud. Gården har genom åren bytt ägare flera gånger.
De nuvarande byggnaderna byggdes i början av 1920-talet. 1929 köptes gården av Gunnar Strömberg och gården är kvar i släkten.
Gunnar Strömbergs släktingar är nu i gång att renovera byggnaderna för framtida bruk.

Vi avslutade vandringen genom att gå vägen tillbaka till Rösebo-lokalen.

—————————————————————————————————————