Bygdevandring i Öna 2003-06-09

Andra bygdevandringen för året, gick av stapeln på Öna annandag pingst. Ett 35-tal personer mötte upp i det blåsiga vädret.

Det berättades att gården Öna efter sjösänkningen år 1868 blev betydligt större. På gården bodde Lars Peter Andersson med maka Anna Katrina och de hade 8 barn. Av barnen blev Johan kvar på föräldragården, Emma, Brita Maja, Karl och Frans, byggde hus och bosatte sej på mark som blivit fastmark efter sjösänkningen.

Ytterligare en gård kom till som förr kallades Arken. Enligt uppgift skulle det i släkten funnits en man som hette Noak och på så sätt hade gården fått sitt namn. Första huset och en smedja byggdes 1899 och Augusta Andersson flyttade hit från Holmen. Augustas bror Karl Andersson med Hustru Amanda kom hit 1903 och började bygga hus, men åkte 1905 till USA. De återkom 1909 med sönerna Fridolf och Eddy och fortsatte då byggandet av hus och ladugård. Karl hade drivit en verkstad i USA och var kunnig med diverse maskinreparationer. I en dagbok från gården Hästefjord står ofta att “Karl i Arken” ofta utförde reparationer av olika redskap.

Spånadslin odlades förr för att få material till att väva tyger. När linet var moget skulle det ryckas upp, sedan rötas och torkas, ytterskiktet av strået blev då skört och bröts sönder. Efter flera olika behandlingar blev det fina tågor av lingarn kvar som då var färdigt för att väva eller spinna.

Vi började vandringen norrut och kom till en lingrop där det förr torkades lin efter att detta rötats. Längre fram kom vi till ett sankt gärde som kallades lindränka, här hade linet lagts för att rötas.

På f.d. Johans gård är ladugården nu borta och den gamla Dalslandsstugan är uppsnyggad och används som fritidsbostad.

Efter kafferast fortsatte vi förbi nästa gård som under årens lopp haft många olika ägare. Tidigare gick utfartsvägen västerut rakt över Öna-mossen till Skarbo. Vi gick vidare till Sundsholms-vägen och Halla där en berömd spelman tidigare bott. Där hade också varit skola en gång i tiden.

Vid fortsatta vandringen passerades Högdal, där det förr hade varit handelsbod och slakteri.

Sista anhalten var en gammal torvlada i kanten på Öna-mossen där det tagits upp torv. Här hade samtliga gårdar i Skarbo var sin del i mossen för torvupptagning.

I närheten ligger idag en renoverad villa som byggdes 1936. På samma plats byggdes 1899 en handelsbod och senare startades mejeri och lantbrukarna körde då mjölken hit. På mejeriet var anställda mejerskor som tog hand om mjölken för tillverkning av smör och ost. På 1930-talet bildades emellertid mejeriförening som med lastbil hämtade mjölken och mejeriet upphörde.

Då blev det återigen handelsbod, men hela byggnaden brann ned 1936. Ny byggnad uppfördes på samma plats. Eftersom det var mossmark och dåliga grundförhållande byggdes först en flotte av timmer och ovanpå detta byggdes huset. Affären drevs sedan av flera olika ägare innan den nedlades omkring 1950.

Arne Hallsten