Bygdevandring från Sikerud 2018-05-01

”Regnet det bara öste ner”………… Ja, himlens portar öppnade sig men trots det kom 40 personer. De var väl skyddade av regnkläder och paraplyer.

Vi började med att gå till ”Stenmåsen” eller som den också kallas ”Stenharjet”. Denna stora samling stenar är en rest från vår senaste istid. Platsen beskrivs i gamla handlingar som ett riksgränsmärke, under den tid då riksgränsen mellan Danmark/Norge och Sverige gick här. Sedan freden i Brömsebro slöts år 1658 utgör ”Stenmåsen” ett gränsmärke mellan Bohuslän och Dalsland. ”Stenmåsen” har varit större men här växer här blir det ingen näring till gröna växter. Nu växer det endast lava och mossa.

Elofs fru hette Christina och hon födde 16 barn. Utav dessa överlevde 8 stycken. En flicka som överlevde barndomen hette Ingeborg och hon blev sedan Jans farfars farmor. Eftersom Elof inte längre var soldat fick han flytta från torpet. Familjen flyttade en bit in i Bohuslän till Skiljetjärn. Här byggde Elof ny framtid för sig och sin familj. Torpet heter Sjöhagen och ligger under N. Huveröd. De fick det ganska bra ända tills koleran kom till Lane-Ryr. Inom samma vecka dog Christina, Elof och en dotter.

Vi vandrade sedan vidare till soldatstommem som på år 1891 års karta utmärks med bokstäverna ST. Den siste soldaten som bodde här hette Elof Scherman och var soldat för Trombäljen, Skörbo, Bruket och S. Binäs rote.

Jan Larsson som är ättling till Scherman berättade för oss om denna soldatfamilj. De kom hit år 1801. Elof var 22 år då han blev antagen som soldat. Vi vet också att han var 175 cm lång. Sverige krigade i början av 1800-talet mot Frankrike och Napoleon. Elof blev utkommenderad för att kriga i Pommern. Svenskarna förlorade striden mot Napoleon och vid reträtten skadades Elof. År 1809 står han som sjuk hemma på torpet men trots att han var blesserad skickades han till krig mot Ryssland och år 1811 finns Elof Scherman som fånge på Åland. År 1813 är Elof åter hemma på torpet och får då avsked. Efter honom kom ingen ny soldat till torpet.

Vem som bodde på soldatstommen efter att Elof Scherman med familj vet vi inte men Ragnhild Hallsten berättade för oss om familjen som bodde på torpet runt år 1900. En av döttrarna på stället hade en son som hette Joel, han var sjöman. Han bosatte sig i Kapstaden i Sydafrika, där han drev ett kafé. Efter något år flyttade även hans syster Johanna till Kapstaden. Johanna gifte sig så småningom med en man från Skottland. De fick inga barn och Johanna dog ung.
Någon gång runt år 1940 kom hennes make till Sverige och letade rätt på torpet, för att lämna några av Johannas ägodelar. Det var bland annat ett smyckeskrin som innehöll ett guldhalsband och ringar med diamanter. Brodern Joel kom hem till Sverige ett tag men emigrerade sedan till Amerika.

Från detta soldattorp, Trombäljen 34, kom nog de mest beresta människorna i Vår Bygd.  Det var Pommern, Åland, Kapstaden och Amerika.

På en gammal stig gick vi sedan över till Bohuslän och till torpet Åskakehagen. Ett ställe långt in i skogen men så lugnt och fridfullt. Vi hade lyckan av att ha Johan Magnusson, den yngste sonen på detta ställe med oss. Johan var en god berättare och vi fick höra många fina minnen från hans barndom.  Här har aldrig funnits elektriskt ljus och Johan berättade hur det var att läsa läxor i fotogenlampans sken.